Att ha en garnbutik är roligt, faktiskt vansinnigt roligt! Att ha påhälsning av inbrottstjuvar är så långt ifrån den känslan som man kan komma. Men det händer…och det hände inatt. I vår lilla butik. Man kan som garnfrälst inbilla sig att ulliga små cashmere nystan kan locka…eller läckra ebenholtzpinnar…men i verkligheten så är det hårda och kantiga ting som drar till sig uppmärksamheten. Som tydligen pockar och lockar för att få följa med den som inte har någon rätt till dem. En kassaapparat med några år på nacken…en dator som har sett sina bästa dagar…

Kvar finns….glaskross.

Stor och små bitar av alla dess former och i ett fint täcke över hela golvet. Det glittrar fint från de små, små speglarna från vårt spegelträd som nu har tappat många av sina blad och grenar och hänger slokande – det stod liksom i vägen för de som ville ta det som inte var deras. Vackra sjalar med inbäddat glitter ligger i en solkig röra bland glasskärvorna – det bara blev så för de som ville ta det som inte var deras. Alla dessa små garnnystan som nu får sätta livet till – så går det när det kommer folk som vill ta det som inte är deras.

Skänker en tanke åt att det finns fantastiska människor som jobbar när vi andra ligger och sover. Som stannar och väntar på att man kommer även om det ju tar en stund att sätta igång sig själv klockan halv fyra på morgonen. Människor som är lugnet själv när man själv helst vill sätta sig i ett hörn och gråta….eller kanske skrika. För att det finns de som inte kan låta bli andras grejer. Tack väktarfirman för det – och speciellt tack för att ni var så snabba!

Men jag kan rapportera att de allra flesta garnnystan mår bra och har klarat sig fint. Stickor och virknålar hälsar att de också mår fint trots diverse luftturer runt butiken. Det kommer inte att gå att kolla på vår kunddator på ett tag men det blir det ändring på så småningom. Nu får jag nog så snällt gå och plocka glas – för jag antar att de som skräpade ner inte kommer att ta bort det.